på vad som behövs under tentaperioder som denna! Tack mamma!




Och speaking of tentaperiod så har vi haft två prov idag, ett praktiskt i microbiologi och ett i sociologi. På sociologiprovet är jag inte riktigt säker på att läraren själv vet vad hon frågade om, eller om hon ens förstog innebörden i meningarna hon själv skrivit. Det var lite småklurigt, minst sagt.

Micron hoppas jag gick bra, men det beror på hur bra jag lyckades odla fram bakterier idag. De ska växa fint under natten, annars blir det inte godkänt - samtidigt som om de växer FÖR mcket så är det inte heller bra, för då kan man inte se vad det är för typ av bakterier och då blir det inte heller godkänt. Fin balansgång där.

Jag kände det på mig redan innan sidan hade laddad klart, att nu hade det minsann hänt.



Ni förstår ju alla vad det här betyder. Nu är smekmånaden slut, nu börjar det allvarliga allvaret. Inget mer normalallvar här inte. McDonalds minst en gång om dagen, pastasallad likadant, koffeintabletter i mängder och alvedon som profylaxis. Och omeprazol, inte att förglömma!

29 dagar kvar.

När jag var liten och skulle börja vara ensam hemma på morgonen innan skolan så fick jag en ordentligt genomgång av micron som skulle användas till grötkokning. Mamma och pappa (eller en av dem, minns inte riktigt) bredde på riktigt ordentligt om ungefär hur mycket jorden skulle gå under om jag råkade stoppa in skeden, eller annan metall för den delen, i micron och satte på den.

Sen dess har jag varit lite sådär frenetiskt rädd för kombinationen metall - micro, och har helst sett till att allting på en radie av en, gärna två, meter från micron är tomt från metall för att vara på säkra sidan. Och det har liksom suttit i alla dessa år, och jag har aldrig råkat klanta mig.

Tills för en dag sen, när jag skulle smälta margarin i micron och fick total hjärnsläpp och aktiv minnesförlust och stoppade in margarinet i micron med papper på (fast bara yttepyttelite). Tydligen är det någon kombination i pappret som inte alls fungerar i en micro, för det pluppar och blixtrar galet tills man kastar sig över den och stänger av snabbt.

Först blev jag sådär sprättande glad med fjärilar i magen när jag såg att dagens datum är 19 maj. Exakt en månad kvar tills vi ska åka hem, en månad bara! Home sweet home och sommarlov, tjoho!

Sen dog fjärilarna och ett stort, svart, sugande hål tog över magen istället. En månad. På en månad ska jag kunna hela pharman, pediatrin, internan, anatomin och micron. EN månad. Jag förstår ärligt talat inte hur det ska gå till.

Hej ångest.

(Nu åker jag till Oliwa omedelbums)




I torsdags på Oliwa trodde jag att Gabriel låste skåpet och Gabriel trodde att jag låste skåpet. Vi märkte ingenting förrens vi kom ner några timmar senare och fick panik för att ingen hade nyckeln till skåpet på sig. Men allting låg kvar så snäll, phew!

God morgon!

Här sitter vi och laddar med pannkakor som blev över från gårdagens middag till frukost. Idag har vi praktiskt prov i internal medicine, och ska visa upp våra (supposed to have) skills i att undersöka huvuden, nackar, bröstkorgar och magar. Jag antar att jag är nervös eftersom att jag har sovit i genomsnitt minus två minuter inatt och redan har rivit av två naglar.

Man kan inte få sin egen lärare som "examinator" under provet, vilket är oerhört positivt eftersom våran lärare verkar vara lite av ett halvt monster under de praktiska proven. Phew.


Bjuder på en Thailandsbild idag.

Jag bad min mamma byta lösenord på min facebook så att jag inte längre kan logga in?! Det lät som en så oerhört bra idé just då, men nu i efterhand kan jag för mitt liv inte förstå vad som är så bra med det. Nu kan jag ju inte logga in konstant hela tiden istället för att plugga?


Men visst matchar vi duk, blommor och ljus fint iallafall?

Har lite in-actionbilder på Gabriel från när han kämpade riktigt hårt med att rädda liv i söndags.



Han började med att ta fram ett rakblad och skära ett riktigt ordentligt sår i patienten. Så att han hade något att laga.



Sen knöt han ihop artärerna på patienten för att se till att den inte förblödde.



Och sen gjorde vi det enda rätta och mättade hungriga livräddarmagar med våfflor.

Några kurser varje år får man välja själv vad man vill läsa. Det finns en hel del udda ämnen, men också en hel del intressanta och roliga (speciellt ju högre upp man kommer...).

I år kastade jag mig över Pediatric surgery (eller liknande), och i flera veckor berättade folk för mig hur uuuunderbar och rolig den är, och exakt hur nära man fick stoppa näsan i patienten under operationen. Så jag hade riktigt höga förväntningar!

Som ganska snabbt suddades ut när både lektion ett och två (av två) blev inställda. Så var det med det.

Annars läser jag också "Dr.House" och "Lär dig sy i skumgummi"-kurserna. Roliga båda två! (Lyckas dock alltid förtränga datumen för sykursen. Även denna helg.)

I torsdags sparkade vi igång tentaperioden på riktigt, med första final i en lång rad av supermånga. Så nu är det bara att köra på! Nu är det en eller två tentor i veckan fram till den 18e juni, vilket passar mig speciellt strålande för då får jag fira min födelsedag (19e) och mammas (20e) hemma i Sverige! Fantastiskt om jag får säga det själv, det har jag inte kunnat göra på två år.

Däremot har jag lite svårt att få någon bra överblick över allt jag har att plugga, det är så mycket att jag inte riktigt kan greppa hur och var jag ska börja. Jag sitter mest och tittar på alla papper och konstaterar att "jaa.. det där ska jag nog kunna snart ja", men har ingen riktig aning om hur jag ska gå tillväga.

Allt är som vanligt då med andra ord.


Såhär pigg var jag i torsdags morse när vi pluggat halva natten och sovit hälften av ingenting inför provet. Fungerade tydligen inte alls att skära äggmackor med två gafflar.

Ibland (yttest sällan!) retar jag Gabriel lite för hans ålder. Egentligen var det han som satte standarden redan i ettan, när han kallade mig för fjortis ett år i sträck. Man kan faktiskt se det som att jag kör på lite välförtjänt payback.

Idag på våran intermedicinlektion diskuterade vi blodprover. Våran lärare ville se till att lära oss ordentligt om olika provsvar och innebörden av dem. Utan att försöka vara det minsta rolig (snacka om att lyckas utan att ens försöka), utan bara av vilja att förtydliga för oss sa han såhär:

"If, say for instance Gabriel, has a hemoglobin of 11 I would not worry. But instead if a young, healthy male presents with a hemoglobin of 11, I would worry."

Jag drabbades av akuta andningssvårigheter, kramp i magen och hysteriskt (!!) skrattanfall. Och var ju såklart tvungen att fråga vilken av dom som inte stämde in på Gabriel, young healthy eller male? Men det vågade han inte svara på, han böt snabbt som sjutton ämne istället.

Ja och det är ju ingenting jag tänker glömma den första tiden direkt, I promise.



"Men hur många sånna bilder har hon egentligen, tar dom aldrig slut?" tänker ni, men närå jag kan garantera att ni inte behöver oroa er - har tiotusen till! Minst!

Sådääär då har vi haft sista pharmaprovet någonsin! Ja förutom det yttepyttelilla slutprovet som absolut inte är omöjligt såklart (försöker intala mig själv så jag inte ska dö i plötslig panikchock på direkten).

Nu laddar vi med kaffe och äpplen (möjligtvis är de kanske gömda i en paj) inför ett kortis springtur (kort och kort... Jag klarar inte att springa en enda sekund till. Det är fantastiskt hur dålig kondition jag har.), och sedan ska vi direkt sätta igång med labdig som det är slutprov i på torsdag.

Jajuste, prov i micro imorn också. Glömde. Vila kan vi göra i sommar!

Imorgon är det sista pharmacolloquiumet för året, och då är det något slags rekord på antal o-uttalbara ord som vi förväntas kunna. Nog för att det brukar finnas med en eller två sånna riktiga tungvrickare, men den här gången tar de aldrig slut. Lättast då brukar vara att försöka bryta ner alla ord i mindre delar och sätta ihop.

Ex:

Anus i plural på latin - du är lat - fungin = anidulafungin.
Gris äro (med stockholmsk uttal) full på vin = griseofulvine.
OS i Älta mig vill = oseltamivir.
En lam person behöver IV = lamivudine.

"Jag har ont här" säger jag, och pekar mot mitten av bröstkorgen.
"Lunginflammation" konstaterar Gabriel snabbt.
"Meeeh lungorna sitter ju HÄÄÄR ju, mr. 4,5 i anatomi eller hur var det nu?" suckar jag och viftar demonstrativt med armarna över hela överkroppen för att vara extra tydlig.
"Miss 3 i anatomi, det kallas referred pain." kontrar drygingen med då.

Så det finns ju inget annat jag kan göra nu än att
1. lägga upp en bild på hans finne, och
2. face - fast skype-rapea honom snabbt som sjutton.

1. (Här skulle alltså finnen varit, men riktigt så elak är jag inte)

2.


Done and done.

I klassrummet under pediatrics idag:

Lärare: "...and one common cause of hepatitis is, and I know you don't do this very much in Sweden but here in Poland we just LOOOOVE picking mushrooms! Yes! We do it a lot! But I know you don't in Sweden."

- knäpptyst klassrum, förvirrade läkarstudenter -

Återigen fick jag kalla in experterna. Så här kommer bilder från mormor och morfar. (Min basilika blev utdömd. För mycket gassande sol och för lite fukt tydligen.)